Perspektiv på andrahandsmarknaden och vägen framåt för långsiktig bostadspolitik

DCIM100MEDIADJI_0011.JPG

Tre bostadspolitiska debattinlägg har i dagarna publicerats på SvD debatt:

I det här blogginlägget ger jag mina perspektiv på några av frågorna som rör andrahandsmarknaden och argumenterar för vikten av breda, långsiktiga överenskommelser för bostadspolitiken.

 

Andrahandsmarknaden

Jag håller med Moderaterna om att nyproduktion inte kan lösa den stora bostadskrisen – på kort sikt. Människor behöver någonstans att bo idag och för nyproduktionen tar det många år från beslut till nyckeln i handen. Därför är det en god idé att se över det befintliga beståndet och få fler att hyra ut boende i andrahand eller hyra ut till inneboende. På lång sikt är det dock helt nödvändigt att bygga bort bostadsbristen för att få till en hållbar lösning för bostadsförsörjningen.

På andrahandsmarknaden är efterfrågan idag betydligt större än utbudet. Så, varför är det inte fler som hyr ut? Moderaterna föreslår skattelättnader/skattefri uthyrning som ett incitament för att öka uthyrningen, men personligen tror jag inte att det är skatter som är boven i detta drama. De erfarenheter jag har pekar snarare på att det handlar om trygghet, kunskap och information, samt bland seniorer även en stor oro över det egna bostadsbidraget (rädsla för att mista det om de tar in en inneboende).

Men, med det sagt, tror jag att en tillfällig lösning med vissa skattelättnader skulle kunna vara ett alternativ för att att få ut fler bostäder på andrahandsmarknaden. Uthyrning av bostäder görs ju av olika anledningar. Vissa behöver själva få in pengar till hushållet för att klara hyran. Vissa bor rymligt och kan av solidariska (och kanske sociala?) skäl hyra ut delar av bostaden. Vissa vill (och kan) “tjäna pengar” på att hyra ut och få en passiv inkomst.

Skattelättnader kan alltså vara en väg framåt för att nå en viss grupp av privata hyresvärdar, som primärt vill “tjäna pengar” på att hyra ut sin bostad och som annars inte skulle hyra ut. Om skattelättnader skulle få ut fler bostäder på andrahandsmarknaden kan det i detta krisläge vara värt att pröva, men jag tror som sagt att det skulle utgöra en ganska liten del av lösningen på bostadskrisen.

När det gäller trygghet, kunskap och information tänker jag att det främst handlar om kombinationen av två saker: trovärdiga aktörer och personlig service.

Med trovärdiga aktörer menar jag att information om andrahandsmarknaden behöver komma från en pålitlig källa. I liten skala kan det vara en vän. I större skala är det rimligen en kommun/kommunal verksamhet. Det är trots allt kommunerna som har ansvar för bostadsförsörjningen och jag tror att samordning och kompetens kring andrahandsuthyrning skulle kunna knytas till just kommunen, i samarbete med näringsliv och den ideella sektorn.

Personlig service behövs för att många människor inte bara ska vilja utan också våga hyra ut sin bostad. Kanske än viktigare om man ska ha en inneboende. Det behövs alltså en kunnig mellanhand mellan uthyrare och hyresgäst, som kan besvara frågor och förse parterna med information. En hjälp på traven för att komma igång och en tillgänglig kunskapsbank.

Det torde vara en god investering för en kommun att – under denna ihållande bostadskris – bygga upp en plattform med kompetens och service för andrahandsmarknaden. Genom att öka antalet privata uthyrningar/inneboende så löser man inte bara bostadsbristen i sig – man skapar förutsättningar för kommunens kompetensförsörjning och för människors möjligheter till studier, arbete, trivsel och trygghet.

 

Bred, långsiktig bostadspolitik

Moderaterna och Socialdemokraterna är överens om att det behövs byggas fler bostäder och att dagens nyproduktion är för dyr. Man är även överens om att det behövs ett bättre regelverk för att stärka rättigheterna för både privata hyresvärdar och hyresgäster.

Boverkets senaste prognos är att Sverige behöver 600 000 nya bostäder till år 2025. För att det ska bli verklighet behövs politik och stabilitet – för att säkerställa byggande, säkerställa att det som byggs är det som efterfrågas och säkerställa att det inte bara byggs bostäder utan även stad (d.v.s. stadsplanering och samhällsutveckling). Givet att de bostadspolitiska samtalen avbröts innan man nådde några gemensamma lösningar tror jag att Hans Lind och Fredrik B Nilsson är något på spåren: Kompromisser, expertis och medling! Politiken skulle helt enkelt kunna ta in externa medlare, som hjälper till med de bostadspolitiska förhandlingarna.

Imorse var jag på frukostseminarium hos Sveriges byggindustrier. Temat för dagen var “Varför blir inte bostadsfrågan en valfråga? Eller kan den bli det?” och företrädare från S, M och KD var inbjudna till panelen. Det stod snabbt klart att inget av partierna ser bostadsfrågan som en valfråga, trots bostadskrisen och att många undersökningar visar att den är prioriterad bland väljarna.

Politikerna i panelen uppmanade till ökad opinionsbildning från väljarna, för att de ska lyfta frågan högre på den politiska dagordningen. Själv tycker jag att det är politiken som behöver besvara den tydliga opinionen (som faktiskt redan finns!) och myndigheternas statistik över behovet av bostäder.

Tak över huvudet. Ett hem. Trygghet. Om det ska bli verklighet för alla behövs politik. Men när politiken inte lyckas lösa bostadskrisen behövs något mer – förslagsvis kompromisser, expertis och medling.

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s