Bygga studentbostäder med studenter – exempel från Vallastaden

vallastaden studbo 10

Vallastadens studentbostäder har jag varit nyfiken på i flera år. Genom mina uppdrag inom SSCO och SSSB har jag följt projektet, lyssnat till föredrag, pratat med Linköpingsstudenter, sett ritningar och sett fram emot att se hur alla idéer skulle genomföras. Här är mina kommentarer och funderingar efter att ha besökt visningsvåningen. 

Det som väckt omvärldens intresse för Vallastadens studentbostäder är ett nytt grepp på den klassiska studentkorridoren. Man har försökt att lösa utmaningen med det privata och det kollektiva, trivsel och effektiv användning av yta. Projektet utgår ifrån studenters egna önskemål och branschorganisationen Studentbostadsföretagen utlyste en arkitekttävling för arkitektstudenter. Resultatet är “Vallavåningen”, en stor kollektivlägenhet.

En student har tillgång till eget rum och 200 kvm gemensamma ytor. På ett våningsplan finns 15 enkelrum (14 kvm) och ett dubbelrum (22 kvm). Hyresnivån börjar på 4 895 kr/månad, vilket bör ses i relation till att studiemedlet med fullt lån och bidrag är på 10 016 kr. Nyproduktion är dyr. Även för studentbostäder. Även utanför Stockholm.

vallastaden studbo 11

vallastaden studbo 02 vallastaden studbo 01 vallastaden studbo 03 vallastaden studbo 08

 

På besök i visningsvåningen

Mitt första intryck är kort och gott: Wow! Våningen är ljus och rymlig. En stor gemensam entré, kök med förvaring och matplatser till höger och gemensamt vardagsrum till vänster som mynnar ut i en rymlig balkong. De gemensamma utrymmena är som en bred gång i mitten av våningen, med stora fönster på kortsidorna och dörrar till den enskilda rummen längs långsidorna.

Alla dörrar till rummen står vidöppna och släpper in gott om ljus. Det är ovanligt högt i tak, vilket är en del av rumslösningen med inbyggda loftsängar. De enskilda rummen är dock väldigt små och toaletterna – en på varje rum – känns därför väldigt stora.

Alla rum i visningslägenheten är möblerade i samarbete med IKEA. Sparsamt och snyggt. Men det känns stajlat och undanplockat. Inte som riktiga hem. Hade gärna sett rum med betydligt fler personliga tillhörigheter, för att få en mer korrekt uppfattning om proportionerna. Takhöjden och två fönster gör mycket för att kompensera få kvadratmeter. Men svängrum? Knappast.

vallastaden studbo 04

 

Funderingar efter besöket

Våningen kändes ljus och luftig under visningen med alla öppna rumsdörrar och den sparsamma inredningen, men hur blir det i vinter med mörker, stängda dörrar och fler möbler?

Förvaring? Inne på rummen finns en inbyggd garderob, men det lär behövas en hel del kreativa lösningar för att tillgodose förvaringsbehovet av kläder, prylar och studiematerial.

Fysisk tillgänglighet med litet rum och smal stege upp till loftsäng? För att bo här behöver du ha en funktionell kropp. Det gör rummen otillgängliga. Samtidigt är det en yteffektiv lösning att använda takhöjden i ett rum på 14 kvm. Det skulle visserligen gå att ha en säng på golvet, men då är sängen ungefär det enda du kan ha på rummet.

Matos? När många personer delar på ett kök ställer det höga krav på god ventilation. I visningsvåningen användes inte köket, så det gick inte att bilda sig en uppfattning om hur det är vid middagstid. Men hur kommer det vara för studenterna som bor i rummen närmast köket och i de gemensamma utrymmena?

Ljudisoleringen mellan rum och mellan våningar? Extra viktigt för studentbostäder, eftersom studentbostaden även är att betrakta som en arbetsplats. Svårt att göra en bedömning mitt under pågående visning, men jag uppfattade åtminstone inget ekande när jag gick omkring bland rummen. Rösterna från de andra besökarna var inte heller störande.

Kommer branschen vara lika nyfikna på uppföljning av vad studenterna tycker om att bo här? Att planera och bygga är en sak. Att förvalta och ha hyresgäster något annat. Jag funderar på om intresset från branschen kommer vara lika stort nu när projektet är genomfört som under processen. Tveksamt va?

Det jag tycker är allra mest anmärkningsvärt är ändå att det är en “grej” att studenter varit med under processen för att ta fram konceptet. Det borde vara standard! En sådan väldefinierad målgrupp som dessutom är enkel att nå – organiserade, pålästa och redo för möten. Så, när branschen möts på StudBo17 i oktober hoppas jag frågan om studenters medverkan diskuteras och att vi framöver enas om att: Självklart ska vi bygga studentbostäder med studenter!

 

Info om studentbostäderna i Vallastaden (Linköping)

Info från Studentbostäder Linköping

Info från bomässan Vallastaden

 

Advertisements

Nybyggda Vallastaden – för nördar och nyfikna

vallastaden passa på.jpg

I måndags var jag i Vallastaden (Linköping) tillsammans med 15 bostadspolitiska profiler, bland annat ordförande för Hyresgästföreningen, arkitekter, journalister, representanter från handelskammare och andra coola personer. Studiebesöket arrangerades av Boinstitutet och jag åkte med på ett bananskal. Fantastiskt roligt! Här är mina samlade betraktelser och spaningar. 

En flygande matta till nybyggda Vallastaden

Fantastiska Twitter! I helgen twittrade jag om min minisemester i Linköping och skrev att jag var nyfiken på nya stadsdelen Vallastaden, men att mitt resesällskap (mamma och syrran) inte riktigt delar mitt bostadspolitiska intresse. Så vi gjorde annat än att titta på nybyggen.

Moa Andersson på Boinstitutet såg detta i twitterflödet och frågade om jag ville följa med på Boinstitutets studiebesök. De hade fått en avanmälan och vips så fick jag en plats i deras minibuss. Avfärd från Stockholm till Vallastaden måndag morgon kl. 07:20.

Jag är otroligt tacksam över både spontanitet och generositeten från Moa Andersson/Boinstitutet. Självklart tackar jag ja till äventyr!

Vallastaden collage 18 sep 2017

 

En promenad runt kvarteren

Mitt första intryck av området är att det känns som en festival. Vimplar, flaggor, entrévärdar, programhäfte och förväntansfulla besökare. Festivalkänslan sitter i under hela dagen och förstärks av att det är bilfritt inne i Vallastaden. Jag roas verkligen av att gå runt och tjuvlyssna på alla nyfikna och mycket nördiga samtal. Många gäng i matchande vindjackor går runt och kommenterar bland husen – byggmaterial, infrastruktur, belysning, insyn, trähus, hållbarhet …

Första punkten i Boinstitutets program var en guidad rundtur på området. Alltid trevligt att bilda sig en uppfattning och få lite grundläggande fakta om projektet. Ett 40-tal byggare har bidragit med ca 1000 bostäder till den första etappen av Vallastaden och invigningen är öppen för allmänheten 2-24 september. Programhäftet är dock rik på information och Vallastaden har egna sociala kanaler, så en guidad rundtur är inget “måste”. Men trevligt om tid finns.

Kreativiteten och variationen bland husen är utmärkande för hela Vallastaden. Här finns höga och låga hus, mängder med material, uteplatser, butikslokaler och kontrasterna mellan grannhusen är slående. Nästan överdriven. Plattläggningen är i ögonfallande längs med de längre stråken – vackert på håll med alla “trasmattor”, men kanske lite stökigt direkt under fötterna. Det starkaste intrycket av Vallastaden är ändå att det är inspirerande. Som bomässa är Vallastaden toppen.

Samtidigt känns området lite som en spökstad, trots alla besökare. Balkongerna är kala, få tecken på personliga tillhörigheter, knappt något grönt mellan husen och allt som är planterat är (av naturliga skäl) smått. Allt det sprillans nya utan något slitage bidrar även till känslan av ödslighet och spökstad – det finns liksom inga mänskliga spår. Än.

Något som bidrar till trivsel är då den lilla ån som delar området. Jag hittade även en porlande bäck som jag tog mig tid att lyssna till. Vid vattnet är det grönt och stora trädäck bjuder in till gemenskap. Om det är kvällssol där på sommaren gissar jag att det kommer bli välbesökt. Vallastaden har dock en helt annan känsla än BO01/Malmö som ligger precis vid vattnet där breda badbryggor ramar in stadsdelen. Vallastaden ligger på Östgötaslätten, lite off från resten av Linköping.

Vattnet och ån kommenterades lite oroligt från småbarnsföräldrar som noterade att det inte finns några staket. Området känns överlag ganska vuxet och förskolan och skolan är placerade utanför. Enligt kartan i programmet ska det finnas ett par lekplatser bland husen, men jag såg inte dem. Samtidigt är det så klart barnvänligt med en bilfri miljö och den direkta närheten till grönområdet Paradiset, som ligger på andra sidan vägen. Där finns kolonilotter och växter/buskar/träd som alla får plocka av.

 

 

 

Att bygga attraktiva städer och stadsdelar

Den andra programpunkten i Boinstitutets program var deras egna panelsamtal: “Hur bygger vi för att få levande och attraktiva stadsdelar och städer?”

Paneldeltagare:

  • Ali Hajar, planarkitekt, Linköpings kommun
  • Daniella Waldfogel, näringspolitisk expert, Stockholms handelskammare
  • Magnus Hultegård, planarkitekt, Linköpings kommun
  • Marie Linder, förbundsordförande, Hyresgästföreningen
  • Ola Gustafsson, arkitekt SAR/MSA Gehl
  • Moderator: Johanna Palmér, vd, Östsvenska handelskammaren

vallastaden panelsamtal

Panelen var tydlig – många frågor om Vallastaden kommer vi inte få svar på förrän tiden gjort sitt. Koppling till staden, företagsklimatet, hur det är att bo och leva bland täta hus (insyn, privatliv), vilka som kommer att bo där, segregation, vilka som inte kommer kunna bo där, lärdomar till resten av Linköping etc.

Något jag särskilt lade märke till är att både Hyresgästföreningen och Stockholms handelskammare betonade att de ska börja fokusera mer på just stadsutveckling och stadsbyggnad. Det tror jag är ett uttryck för att nyproduktionen så sakteliga börjat komma igång och att man då vill vara med och påverka inte bara att det byggs utan även vad och hur det byggs. Klokt. Båda organisationerna bidrar med viktiga perspektiv.

Enligt Boinstitutets senaste prognos saknas 600 000 bostäder till år 2025. De här bostäderna kan inte byggas isolerat, utan är en del av samhällsplaneringen med utbyggnad av städer, infrastruktur, företagsmiljöer, kollektivtrafik och andra samhällsfunktioner. Spännande att följa svängningarna i bostadsdebatten!

 

Studentbostäder

Självklart besökte jag studentbostäderna på området. Har följt projektet på ritbordet i flera år och var nyfiken på resultatet, men de spaningarna sparar jag till ett eget blogginlägg.

 

Mina funderingar om Vallastaden

Många av de frågor som väcks behöver tiden utvisa, precis som panelen konstaterade. Människorna som bor i området kommer att sätta sin egen prägel: Engagerar man sig i grannskapet eller inte? Köper folk bara för att sälja vidare eller planerar man att bo här mer långsiktigt? Kommer man att vilja öppna upp och bjuda in till Vallastaden eller stänga om sig?

Vilka butiker/service kommer finnas och bidra till vardagslivet, socialt umgänge och företagsgemenskap? Kommer de kunna locka folk till Vallastaden eller blir kundkretsen begränsad till de boende?

Idag ligger det nybyggda området avsides från resten av Linköping, men Vallastaden kommer att fortsätta växa och det är bara första etappen med ca 1000 bostäder som ingår i bomässan. Kommer resten av husen vara lika kreativa och variationsrika?

För vem finns Vallastaden? För alla och för ingen. Jag har svårt att se någon “typisk” Vallastadsbo framför mig. Kanske för att jag inte känner Linköping som stad. Kanske för att trots den breda variationsrikedomen är priserna på nyproduktion så pass höga att att området förblir utom räckhåll för många.

Vill jag bo i Vallastaden? Nä, det ligger ju trots allt inte i Stockholm.

 

 

 

Passa på – besök Vallastaden

Det går att ha roligt och låta timmarna flyga iväg oavsett om du har har ett tydligt intresseområde (nörd) eller ett öppet sinne (nyfiken). I Vallastaden får du inspiration – heminredning, planlösning, infrastruktur, gemensamhetsytor, byggmaterial, belysning, stadsodling, barnperspektiv, tillgänglighetsperspektiv, kollektivt boende, hållbarhet …

Allra roligast är nog att besöka området tillsammans med andra och på så sätt både göra dina egna upptäckter, men också ta del av helt annorlunda iakttagelser och funderingar.

Invigningen pågår 2-24 september och är öppen för allmänheten.

Info om projektet från Linköpings kommun

Officiella webbsidan för Vallstaden 

 

Minnen från våren 2016

minnen från våren 2016

Foton från våren 2016, när jag höll Valborgstal på Skansen och fick ett fint stipendium från Stockholms universitet. Förutom att jag känner mig stolt och tacksam när jag tänker tillbaka, så är det även två tillfällen som jag fått dela tillsammans med familjen. Det betyder mycket för mig.

Hittade även en intervju med Guadeamus, där jag svarar på några frågor om stipendiet. Minns verkligen hur glad och överraskad jag var! Stipendiepengarna gick mycket riktigt till att fira med vänner, men även till eget sparande.

Tänk vad man kan hitta i gömmorna när man rensar här hemma. Kanske borde göra det oftare?

 

Valberedning del 2: Få in många nomineringar

hands-people-woman-working.jpg

Valberedningsarbete är okreddigt, otacksamt och tidskrävande. Det vet alla. Samtidigt är valberedningar något som många faktiskt vill ha inför personval. Så, hur får man människor att kandidera till valberedningsuppdrag och hur får man till ett välfungerande valberedningsarbete? Läs min valberedningsspecial i sex delar, där jag samlar tips och egna erfarenheter. Här är del 2.

“Är du vår nya styrelsestjärna? Sök till styrelsen!”

Hur beskrivningen av uppdragen är formulerade påverkar naturligtvis vilka personer som tilltalas av att söka uppdrag och/eller att sprida vidare informationen. Här finns många vägval för valberedningen (eller en kommunikationsansvarig) att göra.

Korrekt information är avgörande för valberedningens trovärdighet. Det ska klart och tydligt framgå vem/vilka som har rätt att nominera, vad som ska skickas med i nomineringen, när nomineringsstopp är och var man vänder sig med frågor. Likaså bör informationen om själva uppdragen vara verklighetstrogna: Hur många timmar i veckan/månaden behövs för uppdraget? Arbetar styrelsen strategiskt eller operativt? Kommer möten hållas dagtid/kvällstid eller vardagar/helg?

Anpassa kommunikationen utifrån den tänkta målgruppen och det sammanhang där valberedningen verkar. I mitt fall, med valberedningen för SSCO, är målgruppen studenter i Stockholm och SSCO:s medlemskårer. Valberedningen ska dels bereda val inom SSCO, dels val till styrelsen för SSSB (Stockholms studentbostäder). Uppdragen varierar stort i tidsåtgång, ansvar, arvode och annat. Så det bör även återspeglas i kommunikationen. Stilen och tilltalet i “Är du vår nya styrelsestjärna? Sök till styrelsen!” skulle exempelvis kunna passa till styrelsen för SSCO, men inte alls för SSSB:s styrelse.

Mångfald och bredd. En av valberedningens viktigaste uppgifter är att föreslå kandidater som har olika kompetenser och erfarenheter. Det är trots allt olikheter och olika perspektiv som är styrkan när människor ska lösa problem tillsammans. För att undvika att det är mer eller mindre är kopior som blir nominerade bör valberedningen ha en medveten strategi för att att nå ut brett samt göra en egen analys av vilka bakgrunder, perspektiv och erfarenheter som finns/inte finns inom organisationen.

Tips!
  • Korrekt information – om nomineringsanmodan och uppdragen
  • Anpassa kommunikationen efter målgrupp och sammanhang – vad tror ni funkar för det utlysta uppdraget?
  • Mångfald och bredd – det behövs aktivt arbete för att säkerställa breda perspektiv bland nomineringar och föreslagna kandidater

 

Marknadsföring av de utlysta uppdragen

Vilka kommunikationskanaler har valberedningen tillgång till? Finns det några “måsten” i styrdokumenten t.ex. publicera på webbsida eller använda en viss grafisk profil? Vill ni göra precis som tidigare år eller testa något nytt?

Kommunikationsplan. Planera i förväg hur, var och när valberedningen ska kommunicera. Genom att göra en kommunikationsplan får valberedningen stöd för planering, strategi och uppföljning. Marknadsföringen blir mer effektiv jämfört med om aktiviteterna sker helt planlöst. Det är även klokt att formulera mätbara mål, så att det är lätt att löpande stämma av hur det går och i efterhand utvärdera.

Kommunikationskanaler. Vilka kanaler har organisationen tillgång till och vilka privata kanaler har ni inom valberedningen? Var finns målgruppen? Når ni ut till rätt personer och når ni ut till tillräckligt många? Om valberedningen har en budget kan annonsering på sociala medier vara ett alternativ. Då når man ut till många och repeterar budskapet. Något som är vanligt vid jobbansökningar är att besvara hur man fick kännedom om tjänsten. Det kan även vara intressant för valberedningen att fråga när det är dags för intervjuer.

Kontaktnät och personliga kontakter. Effektiv marknadsföring i alla ära, men för många behövs ofta en liten personlig knuff framåt – att någon uppmuntrar dig att söka! “Jag tror att du skulle passa och göra ett bra jobb”, kan räcka för att få bollen i rullning. För mig personligen har uppmuntran varit helt avgörande för att vilja och våga kandidera till uppdrag. Det finns så klart en risk med att personlig uppmuntran stannar inom en liten krets av personer som står nära valberedningen och organisationen. Därför är det viktigt med marknadsföring och kommunikationsaktiviteter som når utanför den egna kontaktnätet – då kan den där lilla knuffen också dyka upp!

Tips!
  • Gör en enkel kommunikationsplan, gärna med mätbara mål
  • Se över kommunikationskanalerna som valberedningen har tillgång till och välj vilka ni ska använda för att nå målgruppen
  • Ta direktkontakt med personer och uppmuntra dem att söka uppdrag

 

Ansvar för att det kommer in nomineringar

Det behöver vara klart och tydligt vem som ansvarar för vad. Vad åligger valberedningen och vad åligger andra? Är det bara valberedningens ansvar att marknadsföra och uppmuntra personer att söka?

För att få in många nomineringar och undvika onödiga konflikter behövs en god dialog mellan valberedning och uppdragsgivare. Prata med varandra och meddela hur det går i god tid före nomineringsstopp. Om valberedningen märker att det kommer in för få nomineringar behöver det kommuniceras och (förhoppningsvis) åtgärdas innan deadline.

I del 1 tipsade jag valberedningar om att göra en projektplan för valberedningsarbetet med mätbara mål. Om valberedningen är överens om en målsättning för antal inkomna nomineringar och har en dialog med uppdragsgivaren så underlättar det arbetet. Hur många nomineringar är många nomineringar? Well, hur långt är ett snöre?

 

Fortsättning följer!

Bloggserien om valberedningsarbete fortsätter inom kort med del 3, som handlar om intervjuer och hur valberedningen kan skapa bra förutsättningar för samtal.

  1. Ny valberedning – att påbörja uppdraget och planera arbetet
  2. Få in många nomineringar – marknadsföring och kontaktnät
  3. Intervjuer – hur skapar man förutsättningar för bra samtal
  4. Jäv – upptäcka och hantera jävsituationer
  5. Hearing av kandidater – vad får man fråga och vad är det egentligen folk vill veta
  6. Val av ny valberedning – hur får man någon att vilja vara valberedare

 

Vad tycker du?

Hör av dig med frågor och feedback! Jag vill ju veta vad ni som läser tycker och tänker om detta, så skriv en kommentar!

/Anna Wallgren

Valberedning del 1: Ny valberedning – att påbörja uppdraget och planera arbetet

startup-photos

Valberedningsarbete är okreddigt, otacksamt och tidskrävande. Det vet alla. Samtidigt är valberedningar något som många faktiskt vill ha inför personval. Så, hur får man människor att kandidera till valberedningsuppdrag och hur får man till ett välfungerande valberedningsarbete? Läs min valberedningsspecial i sex delar, där jag samlar tips och egna erfarenheter. Här är del 1.

Projektstart: Från att bli vald till att börja valbereda

En valberedning väljs under en begränsad tidsperiod. Det finns en start och ett slut. Precis som ett projekt! Därför tycker jag att det är smart att tänka på valberedningsarbete som ett projekt.

Vanligtvis utses en sammankallande när valberedningen väljs. Sammankallande ansvarar för att kalla till möten och behöver således ha tillgång till valberedningens kontaktuppgifter. Jag är sammankallande för valberedningen för Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) och såg till att bli vän med alla på Facebook och skapa en fb-grupp så snart vi blivit valda. När jag varit organisationsledare har jag även haft för vana att skicka mejl till alla som blivit valda till poster och på så sätt koppla ihop rätt personer med varandra.

Exakt vad som ingår i uppdraget som sammankallande varierar, men i mitt fall tog jag initiativ till första mötet, vaskade fram ett mötesdatum via Doodle och kallade till möte. Jag informerade även ordförande för SSCO om att valberedningen påbörjat arbetet och datum för första mötet.

När första mötet ska hållas beror på uppdraget. Enklast är att räkna baklänges från när valberedningens första deadline kan tänkas inträffa och med god marginal boka möte utifrån det. SSCO:s valberedning behöver förhålla sig till att studentrådet (vår uppdragsgivare) ska sammanträda och rösta om personval någon gång mellan 1 och 30 november. När vi påbörjade arbetet var datum för studentrådet inte spikat, men vi hade god marginal oavsett om studentrådet hålls i början eller slutet av november.

Tips!
  • Se till att samla in kontaktuppgifter till alla som blir valda till valberedningen och att sammankallande får ta del av kontaktuppgifterna.
  • Valberedningen behöver föra en dialog med uppdragsgivaren (t.ex. genom kontakt med ordförande) och löpande berätta om valberedningsarbetet.
  • Påbörja valberedningsarbetet i god tid, utifrån den deadline som valberedningen har att att arbeta mot.

 

Första mötet med valberedningen

Fokus för allra första mötet (projektstart) är att lära känna varandra och förstå uppdraget. Många valberedningar arbetar helt ideellt och i bästa fall har personerna lite olika kontaktnät och olika erfarenheter av organisationen. För att få valberedningsarbetet att fungera så bra som möjligt tror jag att det är viktigt med en gemensam start där valberedningen grundligt går igenom uppdraget tillsammans.

Inför första mötet med SSCO:s valberedning skrev jag ett förslag till dagordning, som hela valberedningen fick tycka till om i förväg och även i början av mötet. Vi avsatte två timmar för mötet och höll den tiden. Här är punkterna som vi diskuterade:

  • Personliga presentationer – vad man gör, vad man gjort tidigare, erfarenheter av valberedningsarbete
  • Relationerna inom valberedningsgruppen – vem känner vem
  • Styrdokument för valberedningsarbetet – läs hemma innan mötet, gå igenom noga tillsammans och diskutera frågor vid behov
  • Genomgång av alla val som som ska beredas – vilka val ska vanligtvis göras och finns det några fyllnadsval
  • Kommunikationsvägar – vilka kanaler ska valberedningen använda för arbetet, hur ska kontakterna skötas med styrelse/medlemmar/o.s.v.
  • Inspiration från andra valberedningar – finns det några goda exempel att inspireras av (eller skräckexempel för den delen)
  • Ambitionsnivå och tid – stäm av ambitionsnivå och ungefär hur mycket tid som alla har att lägga på uppdraget
Tips!
  • Ha första mötet i god tid, utifrån den deadline som valberedningen har att att arbeta mot.
  • Använd första mötet till att lära känna varandra och gå igenom uppdraget tillsammans.
  • Kom överens om hur valberedningen ska kommunicera med varandra och med andra, samt var valberedningen ska dela information med varandra (t.ex. fb-grupp, Slack, Google Drive, Dropbox).

 

Tidsplan och ansvarsfördelning

Ett projekt behöver en projektplan med tidsplan och ansvarsfördelning för arbetet. Detsamma rekommenderar jag för valberedningar. Genom att skriftligt planera, dokumentera och följa upp arbetsprocessen så säkerställer man att allt som ska göras blir gjort. En projektplan bör innehålla viktiga datum, viktiga arbetsuppgifter och vem som är ansvarig för att göra vad. Denna information (vad/när/hur) kan i regel utläsas av valberedningens styrdokument, där det brukar stå vad som gäller för de olika momenten i valberedningsprocessen.

Personligen skulle jag även rekommendera att projektplanen innehåller mål för respektive arbetsuppgift. I vissa fall kan målet bara vara att få något gjort (check!), men i de flesta fall går det att formulera mätbara mål som både fungerar som en morot för valberedningen och kvalitetssäkrar valberedningsarbetet. Ett belysande exempel i tre steg: “få in nomineringar till styrelsen”, “få in minst lika många nomineringar som antalet platser i styrelsen” och “få in minst två nomineringar per plats i styrelsen”. Med mål kan man alltså både styra och följa upp valberedningsarbetet.

Något som är helt avgörande vid planering och eventuella målformuleringar är att stämma av med varandra att projektplanen faktiskt är realistisk och genomförbar. Det är är lätt att sitta på ett möte och planera, men svårare att faktiskt genomföra allt som är planerat. Så kolla med varandra att tid och ork finns för att fullfölja det ni vill göra.

(Målstyrning och mätbara mål är något som jag säkerligen kommer att blogga om framöver. Älskar’t!)

SSCO:s valberedning valde att dela upp projektstarten på två möten – första mötet lärde vi känna varandra och gick igenom uppdraget, det andra mötet ska vi använda till att göra den praktiska planeringen med tidsplan och ansvarsfördelning. Vår bedömning var att vi behövde första mötet (2 timmar) bara för att komma igång.

Tips!
  • Gör en projektplan med tidsplan, arbetsuppgifter och ansvarsfördelning
  • Ha gärna mätbara mål i projektplanen
  • Stäm av inom valberedningen att projektplanen är realistisk och genomförbar

 

Fortsättning följer!

Bloggserien om valberedningsarbete fortsätter inom kort med del 2, som handlar om att få in många nomineringar.

  1. Ny valberedning – att påbörja uppdraget och planera arbetet
  2. Få in många nomineringar – marknadsföring och kontaktnät
  3. Intervjuer – hur skapar man förutsättningar för bra samtal
  4. Jäv – upptäcka och hantera jävsituationer
  5. Hearing av kandidater – vad får man fråga och vad är det egentligen folk vill veta
  6. Val av ny valberedning – hur får man någon att vilja vara valberedare

 

Vad tycker du?

Hör av dig med frågor och feedback! Jag vill ju veta vad ni som läser tycker och tänker om detta, så skriv en kommentar!

/Anna Wallgren

 

 

 

Perspektiv på andrahandsmarknaden och vägen framåt för långsiktig bostadspolitik

DCIM100MEDIADJI_0011.JPG

Tre bostadspolitiska debattinlägg har i dagarna publicerats på SvD debatt:

I det här blogginlägget ger jag mina perspektiv på några av frågorna som rör andrahandsmarknaden och argumenterar för vikten av breda, långsiktiga överenskommelser för bostadspolitiken.

 

Andrahandsmarknaden

Jag håller med Moderaterna om att nyproduktion inte kan lösa den stora bostadskrisen – på kort sikt. Människor behöver någonstans att bo idag och för nyproduktionen tar det många år från beslut till nyckeln i handen. Därför är det en god idé att se över det befintliga beståndet och få fler att hyra ut boende i andrahand eller hyra ut till inneboende. På lång sikt är det dock helt nödvändigt att bygga bort bostadsbristen för att få till en hållbar lösning för bostadsförsörjningen.

På andrahandsmarknaden är efterfrågan idag betydligt större än utbudet. Så, varför är det inte fler som hyr ut? Moderaterna föreslår skattelättnader/skattefri uthyrning som ett incitament för att öka uthyrningen, men personligen tror jag inte att det är skatter som är boven i detta drama. De erfarenheter jag har pekar snarare på att det handlar om trygghet, kunskap och information, samt bland seniorer även en stor oro över det egna bostadsbidraget (rädsla för att mista det om de tar in en inneboende).

Men, med det sagt, tror jag att en tillfällig lösning med vissa skattelättnader skulle kunna vara ett alternativ för att att få ut fler bostäder på andrahandsmarknaden. Uthyrning av bostäder görs ju av olika anledningar. Vissa behöver själva få in pengar till hushållet för att klara hyran. Vissa bor rymligt och kan av solidariska (och kanske sociala?) skäl hyra ut delar av bostaden. Vissa vill (och kan) “tjäna pengar” på att hyra ut och få en passiv inkomst.

Skattelättnader kan alltså vara en väg framåt för att nå en viss grupp av privata hyresvärdar, som primärt vill “tjäna pengar” på att hyra ut sin bostad och som annars inte skulle hyra ut. Om skattelättnader skulle få ut fler bostäder på andrahandsmarknaden kan det i detta krisläge vara värt att pröva, men jag tror som sagt att det skulle utgöra en ganska liten del av lösningen på bostadskrisen.

När det gäller trygghet, kunskap och information tänker jag att det främst handlar om kombinationen av två saker: trovärdiga aktörer och personlig service.

Med trovärdiga aktörer menar jag att information om andrahandsmarknaden behöver komma från en pålitlig källa. I liten skala kan det vara en vän. I större skala är det rimligen en kommun/kommunal verksamhet. Det är trots allt kommunerna som har ansvar för bostadsförsörjningen och jag tror att samordning och kompetens kring andrahandsuthyrning skulle kunna knytas till just kommunen, i samarbete med näringsliv och den ideella sektorn.

Personlig service behövs för att många människor inte bara ska vilja utan också våga hyra ut sin bostad. Kanske än viktigare om man ska ha en inneboende. Det behövs alltså en kunnig mellanhand mellan uthyrare och hyresgäst, som kan besvara frågor och förse parterna med information. En hjälp på traven för att komma igång och en tillgänglig kunskapsbank.

Det torde vara en god investering för en kommun att – under denna ihållande bostadskris – bygga upp en plattform med kompetens och service för andrahandsmarknaden. Genom att öka antalet privata uthyrningar/inneboende så löser man inte bara bostadsbristen i sig – man skapar förutsättningar för kommunens kompetensförsörjning och för människors möjligheter till studier, arbete, trivsel och trygghet.

 

Bred, långsiktig bostadspolitik

Moderaterna och Socialdemokraterna är överens om att det behövs byggas fler bostäder och att dagens nyproduktion är för dyr. Man är även överens om att det behövs ett bättre regelverk för att stärka rättigheterna för både privata hyresvärdar och hyresgäster.

Boverkets senaste prognos är att Sverige behöver 600 000 nya bostäder till år 2025. För att det ska bli verklighet behövs politik och stabilitet – för att säkerställa byggande, säkerställa att det som byggs är det som efterfrågas och säkerställa att det inte bara byggs bostäder utan även stad (d.v.s. stadsplanering och samhällsutveckling). Givet att de bostadspolitiska samtalen avbröts innan man nådde några gemensamma lösningar tror jag att Hans Lind och Fredrik B Nilsson är något på spåren: Kompromisser, expertis och medling! Politiken skulle helt enkelt kunna ta in externa medlare, som hjälper till med de bostadspolitiska förhandlingarna.

Imorse var jag på frukostseminarium hos Sveriges byggindustrier. Temat för dagen var “Varför blir inte bostadsfrågan en valfråga? Eller kan den bli det?” och företrädare från S, M och KD var inbjudna till panelen. Det stod snabbt klart att inget av partierna ser bostadsfrågan som en valfråga, trots bostadskrisen och att många undersökningar visar att den är prioriterad bland väljarna.

Politikerna i panelen uppmanade till ökad opinionsbildning från väljarna, för att de ska lyfta frågan högre på den politiska dagordningen. Själv tycker jag att det är politiken som behöver besvara den tydliga opinionen (som faktiskt redan finns!) och myndigheternas statistik över behovet av bostäder.

Tak över huvudet. Ett hem. Trygghet. Om det ska bli verklighet för alla behövs politik. Men när politiken inte lyckas lösa bostadskrisen behövs något mer – förslagsvis kompromisser, expertis och medling.

 

 

Valberedning – dötrist, långtråkigt eller alldeles, alldeles underbart?

Valberedningsarbete är okreddigt, otacksamt och tidskrävande. Det vet alla. Samtidigt är valberedningar något som många faktiskt vill ha inför personval. Så, hur får man människor att kandidera till valberedningsuppdrag och hur får man till ett välfungerande valberedningsarbete? 

Igår hade vi första mötet med valberedningen för SSCO, Stockholms studentkårers centralorganisation. Det är mitt första valberedningsuppdrag, men jag har tidigare erfarenheter av att som kandidat prata med valberedningar och rekryteringar till tjänster/förtroendeuppdrag har jag gjort i mängder.

Förväntningarna på valberedningen är ofta skyhöga, men kanske lika ofta outtalade. För att få till ett välfungerande valberedningsarbete är det därför helt avgörande att ge valberedningen ett tydligt uppdrag – vad är som ska göras? Det behövs en överenskommelse mellan uppdragsgivare och utförare.

SSCO:s valberedning fick en arbetsordning i maj 2016. Tillsammans med stadgan går det nu att utläsa vilka val som ska beredas, hur arbetet ska genomföras och hur arbetet senare ska redovisas. Gott så. Inga styrdokument är heltäckande, men uppdragsgivarens intention går klart att utläsa – medlemskårerna vill ha en transparent process där kandidater behandlas likvärdigt och där jävsituationer hanteras.

Jag kommer att ägna många timmar åt valberedningsarbete under hösten och vill gärna dela mina erfarenheter med er. Därför ska jag ha en liten valberedningsserie här på bloggen. Självklart hoppas jag att ni också delar med er av tips och exempel! Har planerat sex spännande inlägg som följer valberedningsprocessen från start till slut:

  1. Ny valberedning – att påbörja uppdraget och planera arbetet
  2. Få in många nomineringar – marknadsföring och kontaktnät
  3. Intervjuer – hur skapar man förutsättningar för bra samtal
  4. Jäv – upptäcka och hantera jävsituationer
  5. Hearing av kandidater – vad får man fråga och vad är det egentligen folk vill veta
  6. Val av ny valberedning – hur får man någon att vilja vara valberedare

Ja, jag skrev “sex spännande inlägg”. Valberedningsarbete kan säkert vara dötrist och långtråkigt, men jag tror faktiskt att det går att ha roligt, lära sig nya saker, göra ett bra jobb och – åtminstone bitvis – tycka att det är alldeles, alldeles underbart.

anna wallgren valberedning 02

Så redo! Mvh sammankallande för SSCO:s valberedning